fredag 7 augusti 2009

Skämmigt men behövligt

Jag har beslutat att ta tag i mitt liv och göra något åt min vikt. Jag har gjort det förr och vet därför att det är fullt möjligt. Det kommer att bli jobbigt men jag känner att jag inte har något val. Jag är trött på att alltid känna mig fet.

Jag har flera gånger sagt att nu sa det ske. Det har fungerat max en vecka och sen har jag gett upp. Men nu har jag bestämt mig för att blogga om det. Om flera vet om det blir det svårare att fuska och ge upp.

Startvikt, jag skäms för att erkänna det men i morse stod vågen på 99,7. I alla fall 2-siffrigt om man ska se ngt positivt i det hela.

Innan jag blev gravid var jag nere i ca 84 kg. Det är jag helt nöjd med så några orealistiska mål har jag inte. Innan hade jag gått ned ca 30 kg så ni kan själva räkna ut vad jag har vägt som mest. Direkt efter graviditeten vägde jag ca 108 så jag har lyckats gå ned ca 10 kg. Men som sagt var det räcker inte.

Jag äter ganska nyttig och balanserad kost. Men kanske lite för stora portioner. Nu på sistone har det blivit en del bullar och andra kakor. Det får det vara slut med (Nästan). Jag äter inte särskilt mycket bröd, men jag ska sluta med ost och smör på de mackor jag äter. Keso och grönsaker får bli det enda pålägget... Vatten får bli måltidsdrycken (det är den för det mesta). Mycket frukt och grönsaker och mindre pasta och potatis.

Sen är det det där med motionen, som tills nu har varit nästan obefintlig. I morse gick jag faktiskt upp klockan halv sju och satte på mig kläderna och stack ut och sprang. Om jag ska vara riktigt ärlig gick jag mer än hälften men jag var ute i ca 40 minuter. Känslan av duktighet som jag får efter att jag har motionerat är svårslagen...

Mitt mål kommer att vara 2 veckor i taget. Då känns det inte allt för oöverkomligt. Så håll tummarna och önska mig lycka till....