Eller dagen började bra, men slutade med katastrof.
Som eftermiddagsfika hos svärföräldrarna åt jag en macka med smör och ost och drack 1/2 glas saft. Sen efter ett tag frågade de om vi ville stanna kvar och äta middag. Det blev pizza, jag beställde en barnpizza (men den var ganska stor, rymdes precis på tallriken). Den var med mozzarellla, färska tomater, gul lök, tomatsås och champinjoner. Till det drack jag vatten, pizzasallad åt jag till också.
När vi kom hem så tog jag en mandarin. Sen började eländet :-) Jag åt alldels för mycket /många kex och ost. Visserligen dinkelkex men många och med phil.ost och brie. Till det drack jag päroncider. Det var så himla gott att det var svårt att sluta. Men jag äter ju mer eller mindre aldrig sådant numera så en gång är nog ingen fara.
Jag har tappat lusten och orken. För er som inte vet om vad vi går i genom just nu så kan jag berätta lite kort. Min svärfar har fått en svår cancer och har precis börjat med sin cellgiftsbehandling. Prognosen för den cancersorten är tyvärr inte särskilt bra. Men vi försöker ta dag för dag och är lyckliga för alla dagar som vi har kvar med honom och alla de dagar som han mår bra. För just nu mår han ganska bra och vi hoppas att det håller i sig. Allt detta har fått mig att inse att man måste leva sitt liv nu, man kan inte skjuta upp saker och ting till senare. Man måste leva det liv man vill leva idag. För man vet aldrig vad som händer. Så jag hoppas att jag får tillbaka orken snart, för jag vill inte leva mitt liv som tjockis any moore...
